Edvard Koinberg

Kärlekens frukter
7 JANURARI – 26 JANUARI

Jag har gett mig ut på en upptäcktsfärd i min egen absoluta närhet. Fysiskt är min resa bara på några få meter, men det finns så fantastiskt mycket att upptäcka. Sommartid är färg och formrikedomen överväldigande, medan upplevelsen är mer sparsmakad vintertid. Men när man tittar närmare efter finner man de vackraste färger även om de är målade med en dovare palett. Och former som är starkare och tydligare än under sommarens fägring.

Vad som är levande eller dött kan vara svårt att urskilja i naturen. Det som tillsynes är vissnat och livlöst kan vara full av frön färdiga till nytt liv. Och det som blommar stolt kan vara det sista desperata försöket till fortplantning. I det vissna och förmultnade spirar snart nya växter i ett evigt kretslopp.

Våra trädgårdar ansas, putsas och allt som antyder livets naturliga förgänglighet plockas bort. När bladen på blommorna i vasen visar hela sin palett av färger ligger de förmodligen redan i soporna. Det saknas tålamod att se även det som inte längre är i sin fulla prakt. De små färgskiftningarna i de vissnade kronbladen, bladens färgställning som går från grönt till brunt och de mogna frukternas former. Allt är ett fantastiskt skådespel, mitt för våra ögon, men som vi oftast väljer att inte se. Kanske påminner det oss om vår egen förgänglighet?